Tandkräm
Nu tänker inte jag påstå att ni ska börja rengöra tänderna med tvål, så galen är inte ens jag 🙂
Men, eftersom jag vet att många av er är intresserade av alternativ till kommersiella produkter, så kan jag kanske bidra lite genom att dela med mig av mina egna erfarenheter, och framför allt – praktiska recept på hemmagjort kuckelimuck (vem gillar inte kuckelimuck liksom)
”Jaha, vad är det för fel på vanlig tandkräm då?” Nja, det är väl inget fel, men varför få i sig en massa kemikalier i onödan när man så enkelt kan bli ren i mun och tänder ändå.
”Men man måste faktiskt borsta tänderna med fluor, annars får man karies!” Jasså, måste man? Visa mig en vetenskaplig studie som bevisar det! Jag kan däremot kontra med en hel bok som bevisar motsatsen:
Mer här: https://www.citizens.org/fluoride-deception-interview-christopher-bryson/
Oavsett om ni väljer att använda fluor eller inte, så kan jag i alla fall hjälpa till att upplysa om alternativ som finns. Sen finns det ju en hel uppsats att skriva om hur allt det andra vi stoppar in i munnen påverkar tänderna mer än vad vi borstar dem med – men det lämnar jag till någon annan att skriva om. Som vanligt så är det kemikalier och kemi jag är intresserad av (men det vet ni ju, ni som överlevt mina tidigare, sanslöst tråkiga blogginlägg :))
”Vad innehåller då vanligtvis tandkräm man köper i affären?” Jo, bland annat det här:
Fluor: ett grundämne som tillhör gruppen halogener, de är giftiga i sin renaste form. Det finns en Harvardstudie som länkar Fluor med lågt IQ hos barn, benskörhet och demens bland annat. Här kan ni läsa mer om det:
Glycerin: ger en krämig textur och förhindrar tandkrämen från att torka ut. Glycerin finns i de flesta kosmetiska produkter. Även om glycerin i sig inte är farligt, så bildar det en hinna på tänderna som kan förhindra tändernas emalj från att ta åt sig mineraler från det vi äter och dricker.
SLS: Sodium Lauryl Sulfate, är en vanlig ingrediens i massor med kosmetika (och i avfettningsmedel till bilar) SLS kan leda till ökad tandköttsinflammation och munsår. TIPS! Vill ni forsätta använda kommersiell tandkräm, läs på innehållsförteckningen och undvik tandkräm med SLS!
Titandioxid: används för att göra tandkrämen vit (och även målarfärg och solskydskräm)
Om man nu känner att man inte vill ha ovanstående i sin mun, så kan man såklart göra egen tandkräm, av enkla ingredienser som man har hemma. Här kommer två recept som jag tycker om. Experimentera gärna och hitta din favorit!
Tandkräm
4msk kokosolja
4 msk kaolinlera (går att köpa i min webbutik)
2-3 msk destillerat vatten (då håller tandkrämen längre bland annat, men kranvatten eller uppkokt vatten är såklart ett enklare alternativ)
½ tsk havssalt (mortla ordentligt)
Ca 5 droppar eterisk olja av pepparmynta (valfritt). Man kan också tillsätta mortlade blad av torkad mynta, men då kanske man får ta aningens mer vatten för att få rätt konsistens.
Börja med att blanda kokosolja, lera och salt i en skål (inte av metall, det kan ta ut mineralerna i leran), börja blanda i en matsked vatten, blanda med baksidan av en sked eller en slickepott och addera mer vatten tills du får den konsistens du vill ha. När du är nöjd med konsistensen droppar du i den eteriska oljan
Du kan även tillsätta 1tsk torkad, mald Stevia (eller ca 1,5tsk Steviapulver), och 1tsk bakpulver för mild polering – prova dig fram till vad du gillar!
Förvara tandkrämen i en urdiskad klämflaska eller i en burk. Lägg en klick på fuktad tandborste och borsta som vanligt. Om du använder denna till barn, så gör det ingenting om de skulle råka svälja tandkrämen.
Tandrengöringspulver
4msk kaolinlera
2tsk bakpulver
1,5tsk finmalet havssalt
0,5tsk mald kryddnejlika
1 tsk mald kanel
1,5tsk malda myntablad eller 5-10 droppar eterisk olja av pepparmynta
1,5tsk steviapulver (om man vill ha ett sött pulver, t.ex. om barn ska använda det)
3/4 tsk aktivt kol (valfritt)
Mortla de ingredienser som inte redan är ett fint pulver. Blanda alla ingredienser (undvik använda metallföremål) och förvara i en burk med lock. Lägg pulver på en fuktad tandborste och borsta som vanligt.
Jag gör mitt pulver på torkade pepparmyntablad och utan Stevia, och jag tycker det smakar och doftar fräscht av myntan, jag behöver inte ett sötare pulver. Först när man börjar borsta känner man bara mynta, sen kommer kryddnejlika och kanel och till sist saltet. När man spottat och sköljt har man kvar en fräsch känsla i munnen. OBS! Pulvret blir brungrått och trist i färgen, och man ser ut som att man har en allvarlig munsjukdom när man borstar. Dessutom löddrar det ju inte som kommersiell tandkräm, så det tar några tandborstningar innan man vant sig.
Ett tips är också att ställa ner burken med pulver i tvättstället och ta upp litegrann med en sked och lägg försiktigt på tandborsten – eftersom det är ett pulver så ser det ganska grisigt ut i tvättstället om man sprätter 🙂
Om ingredienserna i recepten:
Kokosolja innehåller E-vitamin och Laurinsyra som är antibakteriell och infektionshämmande bland annat.
Kaolinlera är milt rengörande och mineralrik vilket är bra för tändernas emalj. Den är bakteriedödande och hjälper mot dålig andedräkt och tandköttsinflammationer. Lera samlar upp orenheter och verkar fläckborttagande på tänderna.
Bakpulver ger en mild polerande rengöring och ger även bättre andedräkt
Havssalt innehåller mer än 60 olika mineraler vilket är bra för tandemaljen, salt är också antiseptisk och bakteriehämmande.
Kryddnejlika, kanel och mint ger smak, men är också sammandragande vilket är bra för tandköttet
Stevia ger sötma
Aktivt kol är absorberande och binder bland annat tanniner (ämne i te, kaffe och blåbär bland annat, som ger fläckar på tänderna). Aktivt kol hjälper också till att balansera pH-värdet i munnen. Mer om aktivt kol längre ned.
Munsköljning med olja (även kallad oil pulling)
Att skölja munnen med olja är ett tusen år gammalt ayurvediskt sätt att rensa munnen. Det sägs ge vitare tänder och bättre mun- och maghälsa.
Varför då?
Jo, för att kokosoljans Laurinsyra är bakteriedödande, hormonbalanserande och svampdödande. Kokosoljan sägs även kunna bryta upp biofilm och plack som bildas i munnen.
Hur gör man då?
Det första du gör när du vaknar, innan du äter, dricker eller borstar tänderna. Ta en matsked ekologisk kokosolja (du väljer själv om du vill ha med eller utan smak, själv föredrar jag utan för jag tycker det känns som att jag har sololja i munnen annars) och swisha omkring i munnen 5-20 minuter. Ju längre tid du kan hålla på, desto bättre, men det är ju inte alltid man har tid.
När du är klar, spotta ut oljan i komposten eller soporna. Svälj inte, för du vill ju bli av med orenheterna oljan löst upp. Och spotta inte i avloppet, för det kan byggas upp fettavlagringar.
Skölj med varmt vatten, om du vill kan du blanda havssalt i vattnet för att ge emaljen extra mineraler.
Jag gör det här ibland innan jag äter frukost, och sen efter frukost borstar jag tänderna som vanligt. Det tar verkligen ett tag att vänja sig vid, men om man börjar med en eller två minuter kan man sedan utöka tiden. Det blir nästan en liten meditativ stund – förutsatt att den pratsjuka sexåringen som vill ha svar på tusen frågor samtidigt som mamma har munnen full med olja har annat att göra 🙂
Tandblekning och fläckborttagning
Jag vill gärna slå ett litet extra slag för aktivt kol (nej, inte kol – aktivt kol – gå INTE ut till grillen och ta en kolbit, INTE SAMMA SAK). Aktivt kol är inte bara ett suveränt absorptionmaterial utan även ett selektivt absorptionsmaterial – det tar t.ex. inte upp de ämnen som vi vill ha kvar i vår mun och på vår emalj, nämligen zink, kalcium, kalium, magnesium och andra mineraler – utan koncentrerar sig främst på tanninerna som ligger som en dassig hinna över våra tänder.
Den absolut enklaste – och helt igenom ekologiska och dessutom ätbara – tandblekningsmetoden som finns är att ta ett kryddmått aktivt kol och smeta ut det över tänderna (sen ler du stort och tar en bild :)), låt det sitta några minuter, spotta (försiktigt, du vill inte stänka ner hela badrummet) och skölj ordentligt. Jag lovar, du kommer se skillnad på tänderna redan efter en eller ett par gånger. Jag tänker inte gå in på vad som finns i kommersiella tandblekningsmedel (tro mig – ni vill INTE veta. Det finns en anledning till att det står att man inte ska svälja).
Kram
Hejsan! Jag hittade din sida medan jag googlade ”kaolin farligt”.. Jag upptäckte att kaolinlera innehåller aluminiumsilikat. Man behöver inte vara mycket ”medveten” för att reagera på ordet som skriker aluminium.. Men, alla säger att kaolin är så bra på många områden och då undrar jag om kaolinlera är så ofarligt..? Jag är inte kemist (kemi var mitt sämsta ämne in skolan, faktiskt… eller om det var fysik.. 🤔 nåja), är aluminiumsilikat ofarligt? Många saker kommer ju fram i ljuset efter lång tid som ”säkert” och ”ofarligt” som tema giftet (både för människor och miljö). Triclosan t ex .. Och som du nämnde – fluor. Många tror fortfarande att det är bra för oss. Hemska tanke! 🙈 Jag gör eget tandkräm sen ett tag och tvålar.. hudoljor.. Ja, du förstår nog vad jag menar.
Det som gjorde att jag kollade upp kaolin var för att jag hittade det i ett tvålrecept. Något förvirrad nu… Kan du reda ut detta?
Ha det bäst!
Lykketone
Hej,
Vilken suveränt bra fråga, tack! (älskar när ni ställer kemifrågor)
Ja men eller hur, man blir ju livrädd när man ser ordet Aluminium, då vi har fått lära oss att hålla oss undan från det för att det är så farligt.
Så jag hoppas jag kan reda ut lite kemi nu då 🙂
Först – det är skillnad på Aluminium och Aluminium, t.ex. så är det Aluminium som vissa antiperspiranter innehåller, och som har visat sig kunna tas upp av kroppen (då det är ett salt) och då i vissa fall ge oss hälsoproblem som utslag och till och med svårt att andas. Det är ett salt gjort av Aluminium som heter Aluminiumklorhydrat, och används för att reducera aktiviteten i våra svettkörtlar.
Leror är mineraler som består av tre ingredienser – Aluminium, Syre och Kisel. Leror används i nästan alla kosmetiska produkter då de är absorberande ämnen som bidrar till konsistens, färg och absorption i produkterna.
Den typ av Aluminium som finns i leror, heter Aluminiumsilikat och det har för stora molekyler för att tas upp av huden.
Leror tillför inte huden någonting, då de används för att de är absorberande – de drar till sig i stället för att släppa ifrån sig.
Men, något att tänka på är att såklart kan man vara känslig även för aluminiumet i leror (man kan ju vara allergisk mot allting), och då kan de uppstå i form av irritation på huden. De kan även orsaka irritation om man får det i ögonen eller vara direkt skadliga för lungorna om man andas in stora mängder (men då måste man jobba med att bryta leror för att bli exponerad för så stora mängder)
Leror används också inom många medicinska produkter, och det finns inga studier som visar att de skulle vara giftiga för kroppen eller att kroppen skulle ta upp och lagra aluminiumet från lerorna.
TIPS! Som tur är så heter Aluminiumklorhydrat ”Aluminum Chloride” på innehållsförteckningen på kosmetiska produkter – så den är lätt att undvika!
I tvål används leror oftast för att hålla kvar den annars ganska flyktiga doften från eterisk oljor, de så att säga ankrar doften så den stannar kvar i tvålen. De tillför också färg och mild peeling. Men en tvål med lera i tappar också väldigt mycket lödder – så tänk på att inte använda mer än 1-2 teskedar per kilo olja.
Hoppas mitt svar var till hjälp!
/Anna