Blogg

Experiment i tvåleriet

Jag har så många tvålar som än bara finns som idéer i mitt huvud, de skvalpar omkring däruppe och väntar på sin tur. Ibland ändrar jag lite i dem, tar bort ett fett och lägger dit ett annat, tänker att de ska ha doft – eller inte, och lite färg kanske – eller inte? Ibland plockar jag ner en av tvålarna och tillverkar en testsats – sen utvärderar jag den och lägger tillbaka tvålidén i hjärnan igen med lite ändringar. Men ibland, ibland så blir jag så nöjd med tvålen att jag testar den under längre tid – funkar den som jag ville? Gör den det den ska? Hur håller den över tid? Är jag fortfarande nöjd med den efter flera satser och många månaders lagring och användning så kanske jag tar beslutet att jag vill sälja den.

Men varför så omständligt? Varför inte bara göra några tvålar och se om de säljer på en gång?

Jo, som ni kanske minns – så finns det ju rätt så mycket lagar och regler för kosmetikaförsäljning, jag skrev om det tidigare HÄR.

Att få en tvål säkerhetstestad och registrerad i EU’s kosmetikadatabas kostar många tusenlappar – så innan jag gör det så vill jag vara säker på att det är en bra tvål.

I år har jag tänkt få två recept (kaaanske tre om jag har råd) säkerhetstestade och registrerade så att jag sen kan sälja dem, det är först och främst de två schampotvålar som jag jobbat på i flera år. En av de första tvålarna jag någonsin gjorde för många år sedan var ett ölschampo, jag måste ha gjort tjugo olika satser av den tvålen innan jag blev nöjd. Först gällde det att hitta rätt ölsort – den skulle vara ekologisk, närproducerad och mörk nog att ge tvålen färg. Kan väl inte vara så svårt med alla bryggerier på Gotland eller? Kan man ju tro, men det var det då inte. Det visade sig att det behövdes ett riktigt mörkt och starkt öl för att bli bra i tvål. Som tur är så har jag en vän som är väldigt duktig på att brygga öl, så han tog fram en riktigt mörk porter åt mig som blev alldeles underbar i tvålen (och i håret).

Min andra schampotvål innehåller örtutdrag av rosmarin, alger och äkta silke – det tog ett tag att få rätt kombination av allt det också innan det blev rätt.

Men vad ska en schampotvål innehålla, vilka egenskaper ska den ha? Den ska göra håret rent utan att vara för uttorkade eller göra håret tungt och fett. Den ska löddra bra och vara lätt att skölja ur. Den ska vara snäll och mild mot hårbotten. För att få till allt det, då krävs det att man har koll på sina triglycerider (ja alltså fettsyror :)).

Som alltid så började jag experimentera med papper och penna, skrev ner vilka fetter jag ville experimentera med – hur passar den här fettsyran ihop med den, hur mycket av den här kan jag ha, blir det bra lödder av den här, är den här för tung för håret osv.

Vilken vätska ska jag ha i receptet? I de här fallen blev det öl och rosmarin, i Kärlaiksäpple är det äppelcidervinäger. Varför inte bara vatten? Både äppelcidervinäger, öl och rosmarin är bra för hårbotten, så varför inte – dessutom kan vätskan ge lite färg till tvålen. Det är väldigt lite vätska i hård tvål, bara så mycket som krävs för att blanda ut Natriumhydroxiden, och det mesta av vätskan avdunstar sedan under lagringsprocessen när tvålen hårdnar och torkar, så det gäller att välja en vätska som tillför någonting bra. Beroende på hur mycket vätska man har så stelnar tvålsmeten olika fort också – ibland så fort att man knappt hinner få ner den i formen!

Vill jag tillsätta någonting mer, örter kanske, honung eller ägg? De kräver också att man tänker igenom att allt passar ihop. Vissa saker är inte kompis med Natriumhydroxid och förtvålningsprocessen – som söta saker, mjölk t.ex. – det blir bränt och luktar huvva. Honung är också svårt, kräver en kall process – och ägg ska vi inte ens prata om, snacka om att göra det svårt för sig 🙂

När jag tänkt ut vad jag ska ha för vätska och vilka fetter jag vill använda, så sätter jag mig vid datorn och använder en tvålkalkylator (jag gillar den här) – det är ett program som räknar ut hur mycket natriumhydroxid som krävs för att omvandla just de fetterna jag valt till tvål – och det är olika beroende på vilka fetter jag valt, eftersom olika fettsyror har olika förtvålningsvärden – mer om kemin i tvål HÄR.

Tycker jag receptet ser konstigt ut när jag använt tvålkalkylatorn – t.ex. att det verkar bli en ganska mjuk tvål, eller en tvål som inte löddrar så bra som jag trott – då ändrar jag lite i receptet till jag är nöjd. Sen gör jag en liten testsats – kanske 100-200g tvål totalt, och under tiden jag gör tvålen så antecknar jag – det kan se ut så här:

Mixade ihop lut-, och fett vid 38 grader

+ 5g aktivt kol och 10g honung

Smeten stelnade fort, 1min med mixerstaven

Färgen för dålig, ökade med 5g kol

Hällde i form 13:20

Formen under filtar 5h till 18:30

Skar upp 20:00 – lite kladdig och luftbubblig

Hård och fin nästa dag, mörkt grå i färgen

Jag skriver upp allt som behövs för att dels förbättra receptet hela tiden, och dels komma ihåg hur just den här smeten uppför sig. Jag vill inte plötsligt stå där med en smet som är stenhård i bunken bara för att jag glömde sen förra gången att den stelnar fort, eller en smet som är fel färg för att jag glömde bort att jag fick öka mängden kol för att få rätt gråfärg.

När tvålen sedan är uppskuren så håller jag koll på den i 4-6 veckor, kollar om den hårdnar och tappar vätskan som den ska – väger den en gång i veckan, och ser om färgen håller över tid. När den har mognat färdigt kan jag äntligen testa den, då kollar jag hur den känns i handen, hur den löddrar och rengör och hur dryg den är. Är det ett schampo måste jag tvätta håret många många gånger innan jag säkert vet hur håret och hårbotten reagerar på tvålen. Hur fort torkar tvålen i tvålfatet, är den geggig och löser upp sig eller går den att använda flera gånger efter varandra. Hur känns huden efter tvätt, är den torr eller mjuk, känns den ren. Mycket som ska stämma för att jag till slut ska vilja sälja tvålen. Har jag doft i tvålen måste jag hålla koll på om doften stannar kvar eller försvinner. Jag använder bara eteriska oljor, och till skillnad från syntetiska parfymer så är de inte lika starka utan försvinner vid längre tids lagring. Dumt att slösa bort hundralappar på eteriska oljor om doften ändå försvinner på några veckor.

När jag är nöjd med tvålen brukar jag ge bort några till kompisar så de får testa och säga vad de tycker. Ibland kan en tvål som jag är supernöjd med få ett sämre betyg av någon annan – olika preferenser, hårdhet på vattnet och hud-, och hårtyp kan göra att man uppfattar tvålar helt olika. Men har jag tur tycker de lika mycket om tvålen som jag gör.

Näst sista steget innan jag kan sälja tvålen är att skicka receptet till en kemist som gör en säkerhetsbedömning av innehållet – det är inte bara lag på det, det är också jätteviktigt ur säkerhetssynpunkt, annars kanske man har i något ämne som är förbjudet i kosmetika, man kanske har för mycket av en eterisk olja som då blir irriterande på huden, man kanske använt ett färgämne som inte är tillåtet – det är många regler att hålla kolla på – och ja, det är dyrt – jättedyrt, men det är för slutanvändarens skull, man vill ju inte att någon ska bli sjuk av ens produkter. Att säga ”mina tvålar innehåller ingenting farligt, och jag är så liten tillverkare att jag inte har råd att göra alla tester och registreringar som behövs” – då gör man medvetet någonting olagligt som kan skada en annan människa! I Sverige är det Läkemedelsverket som ser till att man följer kosmetikalagstiftningen, och de gör regelbundet kontroller och ja – man kan få böter, näringsförbud och upp till två års fängelse!

När tvålen är säkerhetstestad och godkänd som säker av kemisten, så ska den registreras i CPNP (Cosmetic Product Notifications Portal). Efter registrering kommer en fin (och fet) faktura från Läkemedelsverket och sen är tvålen laglig och kan säljas – hurra!

Sen säljer tvålen förhoppningsvis bra också så jag får igen pengarna 🙂

På bilden är mitt silkesschampo och mitt ölschampo som nu äntligen – efter flera års förbättringar av recepten och testande, blev för säkerhetstestning och registrering och nu säljs i webbutiken!

Kram