Blogg

Ännu mer kemi

Nu trodde ni kanske inte att jag skulle kunna skriva ännu ett inlägg om tvål eller hur? Men då känner ni inte mig alls, för det kan jag skriva spaltmeter om ska ni veta J

Att jag tycker om tvål är ju ingen hemlighet direkt, men jag tänkte jag skulle gå in lite på varför, och vad tvål egentligen är. Som vanligt kommer jag nörda ner mig i kemi, men det har ni säkert redan räknat ut. Ser ni, jag ger er en hint redan här så ni kan fly fältet – snällt va?

Vi börjar med lite historia. Tvål har funnits i många tusen år, det finns till och med 5000 år gamla tvålrester kvar i en tunna som grävts ut i Babylon (Irak) tillsammans med cylindrar som beskriver hur man tillverkar tvål – vilket gjordes av djurfett och aska. Ordet tvål sägs komma från ett berg någonstans i närheten av Rom, som kallades Mount Sapo – där man offrade djur. När det regnade på berget så rann djurfettet ned för berget och blandades med askan från offereldarna. När blandningen rann ut i floden Tiber, så märkte folk att kläderna de tvättade i floden blev renare – om det här är sant eller en skröna vet jag inte, men det är en klart cool historia, så varför inte. Det finns även 3500 år gamla recept på tvål från Egypten, som också beskriver hur man bland annat blandar djurfett med olivolja och björklövsaska för att göra tvål. Jag tror inte vi behöver gå så långt tillbaka i vårt eget bondesamhälle för att hitta klokskap om hur man kokade både tvål och såpa, det fanns ju inte så många ICA affärer för 200 år sedan om man säger så.

Och visst kan man göra allt från grunden även idag, det finns säkert superduktiga gör-det-självare där ute som kan koka lut av björkaska, slakta sina egna djur och ta vara på fett och på så sätt göra egen tvål. Jag må vara tvålnörd, men jag har inte gått riktigt så långt i nörderiet (än), utan jag köper mitt lut (Natrium-, och Kaliumhydroxid), så jag vet exakt styrka på det. Och inga djur att slakta för mat och fett har jag heller, så det köper jag också – men gärna av lokala bönder som slaktar själva – då får man fina grejer.

Nej, nu tror jag minsann jag trillade iväg – ber om ursäkt för det (jo, det lär hända igen).

Tvål då – enkelt uttryckt är tvål när en bas reagerar med fett. Baser (ni vet skillnaden på bas och syra va? Syror är sura och baser är basiska – men båda två är frätande om de är starka) alltså, baser som är lösliga kallas för alkalier, dessa släpper ifrån sig hydroxidjoner. Baserna som används för att göra tvål är Natriumhydroxid – Natrium är en metall som finns i jordskorpan (t.ex. i salt – koksalt är Natriumklorid) eller Kaliumhydroxid – Kalium är också ett grundämne som finns i naturen. Dessa baser är väldigt lättlösliga i vätska, och passar därför bra att blanda med andra ämnen. Varför två olika hydroxider? Natriumhydroxid ger fast tvål och Kaliumhydroxid ger flytande/mjuk tvål.

OK, det var bas-delen av tvåltillverkning. Nu till fett-delen. Vegetabiliska oljor och animaliska fetter utgörs av triglycerider, triglycerider i sin tur är glycerol och fettsyror. Olika fettsyror har olika förtvålningsvärde – det betyder att de behöver olika mängd hydroxid för att bli tvål. T.ex. så behöver 100g Olivolja 13,55g Natriumhydroxid för att bli tvål, medan Rapsolja behöver 12,48g och Kokosolja 18,32g. Åh snälla nån vad jag är nördig, har ni somnat? Tvålens molekylkedja innehåller en vattenälskande del (hydrofil) och en som inte tycker om vatten (hydrofob) – då kan man både bryta ytspänningen på vattnet och bli ren, och skölja bort tvålresterna.

Vad händer när man blandar hydroxid och fett? Jo, den processen kallas för hydrolys, och innebär att hydroxid och fett bildar salt (natrium, – eller kaliumsalt, beroende på vilken hydroxid) och glycerin. Fettet blir förtvålat och ingen lut finns kvar i den slutliga produkten. Nu förstår ni också varför tvål svider i ögonen – det är salt. Glycerolet i fettet blir kvar i tvålen och verkar fuktbindande på huden, det kallas också för glycerin. Och det där med fettet då, ta t.ex. min Plaitå, den innehåller exakt mängd hydroxid som behövs för att göra tvål, varken mer eller mindre. Det innebär att Plaitå är en stenhård tvål som känns lite uttorkande på huden – och det är ju OK med tanke på att man ska diska och tvätta med den, man vill ju inte ha fettfläckar på glasen. Men en duschtvål då, som Te&Hånnung – den är överfettad, det innebär att den innehåller för mycket fett för mängden hydroxid, så allt fett förtvålas inte, vilket innebär att den är go att tvätta sig med, för man blir inte uttorkad utan huden får ta del av alla fetter i tvålen också. Ju mer överfettad en tvål är, desto mjukare är den. Ett bra tvålfat är alltså viktigt, så att tvålen får torka ut. Man kan också dela tvålen på mitten och använd tvålarna växelvis, så den som inte används får torka ordentligt.

Men industriell tvål då? Alltså sån man köper på ICA. Ja den görs ju på helt annat sätt. Där är det oftast inte fett med alls – eller pyttelite, bara så att de kan skriva på etiketten ”innehåller vårdande mandelolja” – fast mandeloljan är mindre än en fjärt och resten är kemikalier. Nej, jag tycker inte om sån ”tvål”, märks det? 🙂 En köpetvål är alltid stenhård, behöver inte alls ett tvålfat, den håller sig stenhård jämnt. Men det är väl bra? Jo, men fråga dig varför den gör det? Jo, på grund av kemikalier – kemikalier som inte behövs för att göra tvål egentligen – men som är billigare än fina oljor. En sån tvål görs på tensider, tensider har också en hydrofob och en hydrofil del, och fungerar i vatten på samma sätt som tvål. Men eftersom tensider inte tillför huden någonting bra, de rengör bara, så tillsätter man också mjukgörande ämnen så att det ska kännas som att tvålen är bra för huden.

Jag glömde ta med mig tvål sist jag skulle simma, och fick tvätta mig med sån där pumptvål som fanns i duschen i omklädningsrummet (klantigt jag vet). Oj, vilken konstig känsla det var, jag var ren och huden kändes liksom torr och stram (framförallt i ansiktet), men samtidigt var huden mjuk av de där äckliga mjukgörande ämnena (som kan vara både hormonstörande och cancerframkallande – HUVVA). Nej, det misstaget gör jag inte om! En naturlig tvål, gjord på fett och hydroxid, som dessutom är överfettad med fina fetter och där det naturliga glycerinet får vara kvar i tvålen – TILLFÖR ju nåt till huden – MUMMA!

Asså fett, vegetabiliskt eller animaliskt fett består ju som sagt av fettsyror – de innehåller kol, väte och syre. Fettsyror har olika egenskaper – håll i er, nu blir det nördigt igen.

De vanligaste fettsyrorna en tvåltillverkare använder sig av är:

Laurinsyra är en fettsyra som det finns mycket av i t.ex. kokosolja. Laurinsyra ger underbart lödder i en tvål, men ensam är den uttorkande och tar bort för mycket av hudens eget fett (sebumet) för att vara skön för huden. Plaitå är gjord av enbart kokosolja – rengör disk och tar bort fläckar, men man blir torr om händerna.

Linolsyra är en omättad syra, det finns mycket Linolsyra i bland annat Solrosolja, Hampfröolja och Arganolja. Linolsyra är mjukgörande och återfuktande på huden och är bra för bland annat fet och oren hy (eftersom den balanserar Sebumproduktionen). Linolsyra i tvål ger en mild och återfuktande tvål, men har man för mycket Linolsyra i tvål, så kan tvålen härskna lättare, så man får vara försiktig där. Jag brukar smörja in huden med ren Arganolja efter en varm dusch på vintern när jag är en torris – eller i mina hårtoppar efter tvätt – det är ren lyx!

Oleinsyra (Oljesyra) är den syra som Olivolja mest består av. Den är vårdande och känns fet och skön på huden, men ensam ger den inte så bra lödder i tvål. Oleinsyra är molekulärt för ”stor” för att tränga in i huden, utan lägger sig utanpå. Man kan t.ex. använda ren Olivolja för att ta bort smink med.

Palmsyra finns i Kokosolja, Palmolja, Talg och Ister (och nästan alla andra djurfetter) – den ger hård tvål och ett bra lödder, men kan vara uttorkande på huden om man har för stor mängd. OBS! Palmolja är en av världens vanligaste oljor, den finns i nästan allt – smink, mat, godis, mikropopcorn och biobränslen. Men eftersom odling av Palmträd för Palmolja skövlar otroliga mängder regnskog och därmed också många levande varelsers hemvist börjar fler och fler människor göra medvetna val och väljer därför bort Palmoljan. Det finns tyvärr flera tvåltillverkare som använder Palmolja i stället för t.ex. Ister, Talg eller Kokosolja, då den är billigare. LÄS INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN, och välj bort Palmoljan och ni gör ett bra miljöval. Jag har ingen Palmolja i mina produkter.

Ricinoljesyra finns det mycket av i Ricinolja. Den ger ett underbart fluffigt lödder och känns väldigt lyxig på huden. Ricinolja är antibakteriell, och innehåller massor med E-vitamin och mineraler. Den sägs vara bra för eksem och olika hudproblem. Jag har Ricinolja i alla mina produkter, och extra mycket i mina schampon, då det ger så härligt lödder.

Stearinsyra finns mest i fasta fetter som Mangosmör, Kakaosmör och Sheasmör, samt i Talg (Nötfett) och Ister (Grisfett). I tvål ger den hårdhet och ett krämigt lödder. Stearinsyra tas inte upp av huden utan gör så att mindre vatten avdunstar och är därför skön på torr hud.

Myristinsyra finns i kokosolja, bröstmjölk och Muskotnöt. I tvål ger den en hård tvål med bra fluffigt lödder och bra rengörande egenskaper. På hud är Myristinsyra fuktbindande och sägs vara läkande.

Vill man göra en riktigt bra tvål, och tvål som har specifika ändamål, så är det bra om man är lite kemiintresserad och har koll på de olika fetternas egenskaper. Jag tror inte på allroundtvålar som sägs vara bra för allt, jag tycker en bra kroppstvål ska vara på ett visst sätt och en bra hårtvål ska vara på ett annat sätt. Har du fet hy eller fett hår ska du använda vissa oljor över andra och har du torr hy eller torrt hår ska du använda andra oljor.

Nu har ni fått en riktig djupdykning i min nördiga hjärna – håll till godo! Jag hoppas ni förstår varför jag är stolt över mina tvålar – det ligger ganska mycket bakom varje recept. Och även varför jag inte köper tvål på ICA.

Kram

P.S. Tvålen på bilden är Te&Hånnung, en tvål med mycket överfettning och mysiga fettsyror. D.S.